Mellan hönshuset och ridhuset finns det en gräsmatta. I gräsmattan finns det sten och berg som gräsklipparen och dess maskinist inte tycker om. Det går inte att klippa där så det växer långa glesa grässtrån som ingen blir lycklig av att se. Det man blir mycket lyckligare av att se är de bohuslänska klipporna med trift, violer och andra blommor. Det är drömbilden när vi nu städar fram ett berg. Vi brukar göra de flesta av grävjobben med grävmaskinen men den gör så fula märken på stenen så här är det gamla hederliga spadar och krattor som gäller, och att ta en liten bit i taget. Grästorvorna och jorden använder vi för att plana ut alla gropar som har blivit när vi grävde bort sten som stack upp brevid berget.
Vi har sällskap av våra medstjälpare när vi försöker få till en plan såbädd för gräset… Undrar om det blir gräs här någon gång?
