Vår familjehund sedan 4,5 år, Charlie, är en mycket trivsam gårdshund. Han varken jagar eller rymmer, utan håller sig på gården. Frågan var bara hur det skulle fungera med Charlie och hönsen…
Alla våra tre kycklingkläckningar har fått tillbringa sin första tid i en pallkrage i husets “finentré”. I samma utrymme som Charlie har sin mat- och vattenskål. På detta sätt har de sedan de var 2 dagar gamla varit nära varandra. Charlie har aldrig försökt flytta gallret över kycklingarna, utan nöjt sig med att studera dem. När de flyttat ut i hönsgården har han inte visat något större intresse för dem, även om han kan stanna upp och se förundrat på tupparna när de sätter igång med sitt galande.
När Malin lät hönsen börja uppleva utsidan av hönsgården vågade vi inte låta Charlie vara lös på gården, med risken för att han skulle skrämma dem, eller jaga ner dem i bäcken. Efter ett antal veckor och mer trygga höns var det så dags att se vad som skulle hända om han fick vara lös när de var ute. Vi passade på när alla hönsen var på hussidan av bäcken. Då kunde de se varann över bäcken, men det fanns ändå en lite barriär emellan dem. För att distrahera lite så gjorde vi en liten godisgömme med hundgodis som sysselsatte Charlie. Så klart hände inget medan han letade, men vad skulle hända sedan?
Ingenting! Charlie tittade på dem, hittade en pinne som var mer intressant och så la han sig och gnagde på den. Istället var det hönsen som blev nyfikna på Charlie och kom gående över bron och försiktigt, men med bestämda steg, närmade sig. Tillslut tyckte Charlie att de kom för nära. Då var de mindre än en meter i från honom. En liten 5-meters rush så hade hönsen omgrupperat under boken vid hönsgården. Charlie spanade lite på dem, sen återgick han till sin pinne.