Tidigare har vi skrivit om vägen till Dalhagen. Grovt kan man säga att vägen består av fyra delar. Första delen är att ta sig från grusplanen och upp till gamla kraftledningsgatan. Sedan så är det en bit på kraftledningsgatan, en överfart över bäcken och slutligen sista utförsbacken ner till Dalhagen.
När passagen till kraftledningsgatan var klar och några knaggliga partier på kraftledningsgatan var jämnade, var det “bara” bäcköverfarten och backen ner. För att fixa bäcköverfarten behövde vi grus. Vad är sannolikheten för att få tag på 25 ton grus på en Skärtorsdag, när man inser behovet på morgonen samma dag… Innan klockan var 11.00 hade vi fått hem två lass och helgen var räddad. Stort tack till Marcus på Nääs Lantbruk & Entreprenad!
Som alltid när jag sätter skopan i marken hittar jag sten. Att det kan finnas så mycket sten. Efter en stunds grävande var de stora stenarna som stack upp borta och jag hade också grävt ett dike att placera vägtrumman i. Att välja placeringen var inte helt lätt. Normalt är det en bäck och då placerar man den så klart i bäckfåran. Här visade sig det vara mer av ett delta och det gjorde det lite svårare. Åtminstone tills vi insåg att den måste placera på ett visst sätt för att den skulle komma ner (japp du gissade rätt, det var några stora stenar som vi inte ville bråka med).
När vägtrumman var på plats, stod det åter igen “köra grus” på arbetsordern. Det fungerar väldigt bra att transportera gruset med 4-hjulingen och tippsläpet. Utmaningen när vi kört här har varit att lasta lagom mycket. Om släpet blir för tungt blir det svårt att klara att backa in det till tipp-positionen.
Den sista etappen ner erbjöd några stubbar som utmaningar. Om jag inte lyckades få bort dem skulle det bli svårt att få till en bra passage. Turligt nog gav de upp ganska enkelt och jag och grävmaskinen kunde defilera in i Dalhagen. Ett litet steg för grävmaskinen, men ett stort steg för mig. Än så länge håller inte vägen motorvägsstandard, men den är framkomlig.
